Björnen sover
Det vet ju alla att november är en helt outhärdlig månad. I det närmaste vidrig, ja rentav gemen i sin tröstlöshet. Regntunga skyaaaaar vart än jag ser, nån sol finns ej mer. Sjöng nån. Ja, mycket värre kan det inte bli. En tristess till synes utan ände.
Men med en samling dårars envishet håller det svenska folket fast vid sitt land. Stannar kvar. Härdar ut. Trotsar mörkret och kylan. Trött fortsätter vi att bygga välfärdsstaten. Ja vi vill leva, vi vill döööö i Norden! Även om vi så här års är mest bara vill sova. Vi är som björnar.
"Den där Bjorn", säger en av vännerna från kontinenten fundersamt, "jag undrar vad det är med honom. Han tycks bara bli blekare och blekare. Tappar färg på något sätt. Inte bara i ansiktet, huden, utan hela han. Hela han håller på att blekna."
Och visst har de rätt. Han är inte bara blek, Björn, han är tyst också. Den stackars svenskens röst har blivit lågmäldare och orden färre. Och han rör sig försiktigare, som om han vore rädd att gå sönder. Går långsamt och liksom trevande med ena handen utsträckt framför sig. Han verkar på något sätt ha tappat kraft den senaste tiden, verkar nästan vara på väg att försvinna. Bli ett med dimman och det frusna landskapet.
"Jag är faktiskt orolig" säger José med en yvig gest. Höjer sina buskiga ögonbryn. Och det är Spaniens sol som ligger och glöder på botten av hans glittrande ögon.
Björn står vid fönstret och tittar ut, medan José, Francois och de andra pratar. Han tittar ut, men ser ingenting. Naturen har somnat och kan inte avge några impulser. Han ser inte. Han hör inte. Hör inte att vännerna pratar om honom. Hans hörsel har sänkt sin kapacitet. Går på sparlåga. Ja, alla hans kroppsfunktioner har liksom placerat sig i standby-läge.
Vintern kommer. Obevekligen. Och vi vet att den kommer att bli lång. För att överleva den gäller det att inte göra för mycket väsen av sig. Vi blir tystare och tystare och tyssssss..... Och det enda som riktigt når fram till vårt dimhöljda medvetande är almanackan och det regelbundna utbytandet av månad. December blir till januari, januari till februari... En evighetslång väntan, som är så lång att vi glömmer bort vad vi väntar på. Allting har stannat av. Livet med hjärtfrekvensen. En lång midnatt råder. Tyst det är i husen. I vart hörn en sovande björn. Vi är tysta, så tysta att våra vänner glömmer att vi finns. Och vi själva glömmer det också.
När solen så kommer tillbaka betraktar vi den med häpnad. Konstaterar plötsligt att ylletröjan är för varm och att den går att ta av. Märker att vi kan märka och märker att det är något som äntligen håller på att släppa, att tjälen håller på att lossa greppet om oss.
Det är våren, ja det är våren... Våren kommer och björnarna kryper ut ur sina iden igen. Plötsligt är vi med igen. Först försiktigt. Långsamt vaknar vi. Med ett blygt leende kliver Björn ut ur stugan. Tar fram redskapen och börjar gräva i rabatten. Blinkar mot solen, gräver, tittar upp igen. Och efter några timmar har kinderna återfått färgen. En svagt rosa ton har lagt sig över hans insjunkna kinder. Och händerna är brunfärgade av jorden. Snart kommer brunbjörnens kraft åter.
För sen går det fort. Sommaren är här! Och rabatten har fått blommor och kinderna färg. Uppsluppen och rödbrusig står Björn med Pripps Blån i den ena handen och spaden i den andra och plockar upp färskpotatisen till den heligaste av alla svenska fester: Midsommarfesten! Han skrattar, ja han skrattar! Högt och ljudligt. Åt att sommaren är ung och evigt lång och livet en enda fest. Glömda är bekymmer, sorger och besvär! Kom nu alla vänner, varenda kotte som jag känner! För nu ska vi fira!
Och i bersån sitter hans vänner och gläds med honom. Betraktar honom. Efter månader av tystnad har Bjorn äntligen hört av sig. Bjudit in dem på fest. Hälsat dem välkomna med glittrande ögon och fast handslag. Och man gläds över återseendet, väljer att inte fråga kamraten var han varit.
För lite anar och räds man nog svaret. Det är José, Francois och de andra som sitter där i skuggan och smuttar på varsin drink. Och förundras. Över det märkliga landet Sverige.