Nästa semester i Blåkulla?
Man behöver inte vara filosof för att tvivla på sina sinnen eller på värdet av en objektiv sanning nuförtiden. Det är bara ett slå upp vilken dagstidning som helst och man får hålla hårt i bordskanten för att inte tappa greppet om tillvaron.
Å ena sidan kan man läsa ytterst allvarliga framtidsprognoser och om den allmänna insikten att vi måste handla NU för att förhindra en katastrofal utveckling av vår jords klimat. Vetenskapsmän och tillika -kvinnor är det som säger detta. Det är dessa vi brukar lita på och lyssna på. Nuförtiden tror vi inte på andar, på ödet eller på trollkonster längre, vi tror på vetenskapen. Så vi säger OK, klimatförändringarna är en vedertagen sanning. Vi måste göra något åt dem.
Vänder man blad skådar man lyckliga människor på en badstrand. Det är reklam. Oftast för en resarrangör. Flyg till... för endast...
Vänder man blad igen kan man läsa att flygindustrin blomstrar. Fler och fler flyger mer och mer. Det blir billigare och billigare.
Jag bläddrar tillbaka till första sidan. Där står fortfarande att vi måste handla NU för att förhindra en katastrof. På nästa sida badar lyckliga människor på en strand. Och flygindustrin blomstrar.
Vad hände med insikten från sida ett? Försvann den bara helt plötsligt? Är det liksom, jag bara undrar, inte alls viktigt det här med klimatet? Angår inte det oss? Är det något som man bara behöver bry sig om om man bor i Bangladesh? Eller är det så med verkligheten att den liksom inte finns när man är på semester? Att man kan lämna den hemma, överlåta den åt grannen, tillsammans med krukväxterna? Eller är det så att man inte behöver tro på vetenskapen hela tiden? Att vad den säger visserligen är sant, men inte riktigt jämt? Att det finns ett litet hål i vetenskapens verklighet som man kan krypa ut igenom när det passar en, ett hål som leder in i ett flygplan som helt mirakulöst och utsläppsfritt tar en bort? Men om det är så; vad tror man på under tiden, under sin underbara semester? På häxor och tomtar och troll? Det måste vara så det är.
I sin bok "Heat - how to stop the planet burning" säger den brittiske journalisten och författaren George Monbiot: Vi kan i mångt och mycket fortsätta leva som vi gör, trots de förändringar vi måste göra när det gäller energiförbrukning. Men för flygplan finns det inga alternativa bränslen. Vi måste sluta flyga. Och han sammanfattar: Den som flyger förstör andra människors liv.
Jag tycker att det är skäl nog att sluta flyga. Alternativet vore att försöka chartra en kvast.
PS. För klimatet är ett ton CO2 som släppts ut ovanför molnen lika skadligt som två och ett halvt nere på jorden.